För många år sen när jag (Niklas) var runt 20 år och började som tränare/ledare så hade jag stora drömmar om att bli världens supertränare och det skulle ta mig ut i världen trodde jag. Ganska tidigt insåg jag att småklubbsfotboll var mycket roligare och gemytligare, att få ett leende tillbaks ifrån en spelare i laget när denne lyckades med något man tränat på var värt mycket mer än dom miljoner jag trodde jag skulle tjäna som tränare😀
Idag fick jag åter uppleva en sån dag när en spelare hade inför matchen som mål att lyckas med en sak som hon har tränat på. När tiden började rinna ut så hade hon inte riktigt funnit tillfälle att utföra sin fint, men så plötsligt kom tillfället och man såg tydligt hur denna spelare tog sats och modet att våga utföra sin fint, och så gör hon bara den och lyckas dessutom och att se den glädjen i hennes ögon och att hon dessutom springer ut till mig och ger dubbel high five och en varm kram, ja då har denna händelse gett mig så mycket mer än något annat….
Matchen då? Ja det blev en enkel resa mot ett motstånd som inte hade så många erfarna spelare så vi fick möjligheten att verkligen träna på olika saker som vi bl.a tränade på vid internmatchen i torsdags och det var väldigt glädjande att se hur fort tjejerna lyckas med saker vi tränar på.
Sen händer det misstag ibland och man ser på tjejerna att dom tycker det är jobbigt men det är ju hela processen som det är att bli fotbollsspelare att göra misstagen ibland för att sedan lyckas. Tjejerna kämpar så himla bra , man vågar dribbla och finta så det är enormt kul att se.
Nere i Trelleborg möttes vi av mörka moln, ömsom regn och ömsom sol. Det trista vädret hamnade dock i kontrast av våra tjejers fina spel. Första perioden inleddes med två snabba mål för LTFF och det såg ut som att vi aldrig hade gjort annat än att spela fotboll. Det fintades till höger och till vänster, passningarna satt på läppen och hela laget var på tårna. Det skulle bli ytterligare två mål för oss under första perioden och Trelleborg fick gå av plan mållösa.
Andra perioden inleddes friskt och vi fortsatte spela fint men snart så hade Trelleborg fått in ett par baljor och luften gick ur oss lite. TFF utnyttjade vårt modiga spel och satte hög press på våra backar genom att skicka upp fyra spelare för att störa vår speluppbyggnad. Trots detta fortsatte våra tjejer att våga spela och dribbla. Alla gav sitt yttersta och sprang tills luften var slut i lungorna. När perioden var slut hade Trelleborg kommit ifatt i antal mål gjorda men spelmässigt hade vi en spets som de saknade.
I den tredje perioden mattades tempot av något, till viss del pga det iskalla regnet och den trelleborgska snålblåsten. Samt att vi hade fått se vårt eget nät rassla lite för många gånger. Och det berodde till stor del på att bollen ofta rullade motståndarens väg - de hade mycket tur i samband med många av sina mål. Vi slutade dock aldrig att springa och kämpa, det ska tjejerna ha en stor eloge för och vi ledare (samt föräldrar, hoppas jag) som var på plats var otroligt stolta över insatsen som värmde upp ett annars iskallt Trelleborg.
