Fredagsmatch borta på Lindängen. En svår match som egentligen inte har mycket utveckling och mening, men ändå intressant att se hur vi hanterar "en match där vi har allt förlora och inget att vinna". Ett uttryck min gamla tränare drog inför en match där karaktär, inställning och lojalt arbete för laget var nyckelorden inför avspark. 

Ja, laget var yngre än oss. De hade tydligen sopat mattan med alla tidigare motstånd och utlovade tuffa dueller. 

De sista instruktionerna var att gör man inte jobbet så är andra på bänken redo att göra det. Vi visste att om vi följer vår plan och har kul så kan vi fira helg nöjda. 

Matchen började lite svagt utan att vi gör det dåligt. Men allt var lite för omständigt i det offensiva och i det defensiva gjorde vi ett bra jobb individuellt men inte som lag. Trots det så satte vi tidigt press på motståndarna som verkade förvånade över att inte dominera spelet. Efter dryga 10 min började vi steppa upp. Det blev också farligare lägen och till slut hittade Alex fram till Enzo som gjorde sitt första mål efter återkomsten. 

Vi bytte runt och inhopparna tog över stafettpinnen och gjorde det svårt för unga Olympic. Edvin volleysköt in bollen innan det var dags för paus. Resultatet var oviktigt. Vi hade vår målbild klar och en uppgift att lösa. Killarna njöt av 10 sekunders tystnad då vi kunde ta del av den frustration vårt jobb i första halvlek orsakat innan vi konstaterade att det var bra jobbat första 40 min. Adams insats belystes lite extra. Inte för att någon underpresterat utan för att vi måste våga lyfta bra prestationer och ha det som målsättning för övriga att uppnå. 

I andra halvlek fortsatte spelet som tidigare. Vi pressade dem väl i uppbyggnadsfasen. När de rann igenom eller om vi gjorde missar, vilket vi måste få göra, så var där någon som tog jobbet och städade upp. Inget lämnades gratis. Det var kanske också därför som Enzo och Victor R hann göra vars ett mål i andra medan Ian fick hålla nollan.

Man kan tycka att jag inte ska hetsa upp för de stunder vi faller ner och är nonchalanta. Även om tillfällena var få så är det något vi måste städa bort. När det blir jämnare matcher så kan just det slarvet eller att inte ta jobbet hem vara avgörande för utfallet av matchen.

Men över till det positiva. Vi avslutade en del. Resultatet var oviktigt men det var desto skönare att vi utförde uppgiften i en mentalt svår match. Vi spelade resolut utan att tappa fokus på spelet. De flesta hade nog inte reagerat direkt om målskörden varit den dubbla, men det var en prestation som vi kan ta med oss mycket av oavsett förutsättningarna. Det enda vi kan säga är att vi möter de som ställer upp mot oss och idag gjorde vi jobbet. Resultatet var odiskutabelt och en skön boost inför helgen. Tage fick spela på topp. Markus fick springa av sig ordentligt och båda var nära nätrassel. Julius fick härja lite överallt. Edvard jobbade hårt på mitten och Inti städade över stora ytor. Erik hittade rätt och började använda sin fart och Victor R sin kraft. Alex täckte ytor smart och spelade loss medspelare i bra ytor. Adam och Jack skulle rotera men deras spel gav dem full speltid. Enzo fick göra dubbla mål. Edvin stängde sin kant hemåt och lät sin vänsterfot tala offensivt. Isak och Victor S spelade stabilt och orsakade stora sysslolösa stunder för Ian. 

Ian gjorde precis vad som kunde förväntas de gånger bollarna hittade ända fram. 

I en match där vi tar med oss att uppdraget utförts så får Isak Dimovski dagens utropstecken. Stabilt, bestämt med brasiliansk sambatouch. 

Vi håller tummarna för att Enzo snart är tillbaka på planen.