Då var det till slut dags för vårens sista seriematch. Hemma på Mariedal var det Helsingborgs IF som stod för motståndet.

Matchen medförde en del återbud, men vi kom till match med 14 spelare. 

Förutsättningarna var sådana att efter seriens mest galna match igår, där Vellinge vände och slog Knislinge med 11-10 så var där två lag som inte kunde komma ikapp oss. 

I andra sidan av tabellen var det inte lika klart då en seger var nödvändig för att HIF skulle hålla undan jagande Helsingborg City och Hittarp.

När domaren blåste igång matchen visade det sig snabbt att detta var ett lag som påminde om MFF. Fart, kreativitet, individuell skicklighet och en klar linje i vad man ville åstadkomma på planen. 

I hela matchen tar vi kampen och kämpar väl. Men inledningsvis var det HIF som dominerade. Då är det tacksamt att vi har seriens bästa målvakt!

Motståndarnas spelskicklighet gjorde att vi fick fokusera på försvarsspelet och då är det svårt att etablera tryck på andra hållet. Men vi försökte sticka upp de tillfällen som dök upp, dock utan den där riktiga skärpan. 

Vi försvarade oss ganska bra mot ett fartfyllt och i djupled hotande motstånd. Men efter dryga kvarten rann de igenom. Min känsla där och då var att det var viktigt att inte falla ihop fram till matchminut 20 då HIF, i likhet med MFF, bara kommer i våg efter våg på bred front. 

Lägen dök upp men vi klarade oss från fler första halvan. Men pressen gjorde att vi blev ängsliga och trötta. Men en spretig backlinje öppnades lägen i djupled för spelare som uppenbarligen älskade detta. Men det blev endast ett mål till i första halvlek som blåstes av i underläge 0-2. 

Marcus, som var ensam coach för dagen, snackade med killarna och gjorde en liten defensiv förändring genom att skifta plats på ytterbackarna. 

I andra visade vi upp ett större mod och spelet jämnades ut. Vi har ett skott som tog i undersidan av ribban. Möjligtvis något partiskt tyckte publiken närmast målet att bollen var inne och det var den nog. Men det ska tilläggas att domaren inte har lätt att se det på Mariedal vars gräsmatta inte är den jämnaste. Nu dömdes det inte mål men vi körde vidare. Samuel var modig och drev fram mot ett tätt mittförsvar. När han var på väg igenom så drogs han så att chansen rann ut i sanden men till skillnad mot så många andra matcher så fick vi frispark helt korrekt.

Adam och Zion stegade upp. Det blev Zion som la den i målvaktens hörn med bollen gick in och reduceringen var ett faktum. Publiken hoppades på ett momentum men det var fortfarande ett bra motstånd vi mötte. Vi gjorde inget fel men bollen trillade fram till en motståndare som inte lyckades överlista Julius men returen studsade olyckligt till en röd spelare och repliken var så snabb att HIF inte hann bli nervösa, något jag tror de hade blivit om det bara fått gå någon minut till i ställningen 1-2. 

Vi försökte men det blev inte fler mål i någon riktning. 

Vi gjorde en bra match, framförallt den andra halvleken. Motståndet var bra och domaren var en av de bästa vi haft i år med sin tydlighet och konsekventa nivå. Inga varningar delades ut vilket tyder på en schysst match trots att inget av lagen vek ner sig. 

Backlinje och mittfält spelade hela matchen i en tuff kamp!

En stark insats av laget men det är ofrånkomligt att inte lyfta Julius Söreklint, som är säsongens spelare. Med sin följsamhet, rörlighet, mod och inställning så har han visat upp en hög nivå under hela säsongen. Det är inte någon överraskning för mig att han gått vidare i Skånebolls uttagningar och förutsättningarna där är mycket goda. Kul att han visade upp sig för A-lagstränaren som log och flera gånger brast ut i lycka över Julius prestationer. 

Vi stänger säsongen med en bra känsla. Med rätt inställning och ödmjukhet kan hösten bli väldigt intressant och rolig. 

Lilla Torg-Helsingborgs IF 1-3 (0-2)

Målskytt: Zion

Matchens spelare: Julius