Kyligt, blött, fallande löv likt konfetti och friskt. Jävligt och härligt på samma gång - på ett sådant där sätt som bara svensk vinterfotboll kan erbjuda. Och grabbarna startade i ett furiöst tempo och med mycket vilja och sköljde fram mot ett starkt och stort LB07. Vi tog snabbt ledningen med 2-0 och spelade utmärkt. Men sedan blev vi lite väl offensiva och trötta och LB07 lyckades vända till 2-3 innan paus. Då var det lite motgång och det är då man måste visa tåga, tro på det och kämpa på trots att det känns tungt, annars skapar man aldrig några mirakel.
Och vi hittade fighting face:t på kilarna i paus och de gick ut och gjorde 3-3 i första anfallet på andra halvlek. Vi fortsatte bra, men tappade sedan igen i det defensiva arbetet och LB07 fick alldeles för lätt och mest på grund av oss själva gå ifrån till 3-6. Då var det inte så positiva miner, men läge för mirakel...
Och mirakel var det vi gjorde sista fem minuter med Eriks för dagen helt överlägsna press i spetsen. Helt plötsligt vad det LB07 (likt vi senast mot Bjärred) som blev lite bekväma och vår ursinta press gav utslag. Firma Gustav och Milton stod för några högklassiga insatser och helt plötsligt hade vi kvitterat till 6-6 i årets skönaste upphämtning.
Dagens stora lärdom kom från Mattias som analyserade från sidan - vi måste lära oss att jobba hem på mittfältet. Annars blir vi alldeles för ofta straffade i omställningarna. Mittfältet och framför allt yttermittfältarna måste lära sig att inte bara jobba offensivt utan även komma hem och jobba defensivt. Något vi får tänka på framöver.
Men ett höstmirakel var det - skapat av kalla tår, frusna fingrar och kämpastarka och varma hjärtan!