Matchen på Bäckagård började bra med press åt båda hållen. Men, efter ett tag hittade Husie ett spel bestående av två djupt-springande anfallare med två efterföljande kantspelare som gav resultat. Vi hade svårt att hålla ihop försvaret mot denna konstellation och de lyckades bryta igenom, halvleksresultat 0-4.
Trots detta så kunde man skymta ett resultat av de senaste veckornas träning där vi fokuserat på bredd och kantspel. Spelet utan boll såg stundtals bra ut i första halvlek och kanterna hängde med, men dock utan att utnyttjas. Det var mycket fokus på genombrytningar i mitten. Efter diskussioner om detta, och att fokusera på att vinna andra halvlek i pausen så gick spelarna in med nya krafter.
Lilla torg lyckades snabbt vända på matchbilden och la en enorm press på Husie. Kantspelen kom igång och Fares tryckte in vårt första mål, kort därefter satte Husie ett till. Och så fortsatte det, Gustav tryckte in vårt andra mål, följ av ett Husie mål, och Fares satte vårt tredje mål (matchens snyggaste där han dribblade bort halva försvaret och bjöd på ett kallt avslut) som följdes av ett Husie mål. Lilla torg fortsatte pressa ett skakat Husie, men bollen ville inte in. Husie bjöd också på bra motstånd de sista minuterna men Julius visade var målvaktsskåpet skall stå, han bjöd paradräddning efter paradräddning. Vincent stod för årets bakåthämtning i slutminuterna där han efter en löpning från motståndarnas planhalva slog bort bollen från mållinjen. Slutresultat 3-7.
En stor eloge till hela laget som kämpade på trots bakslag i första och som uppvisade en laganda och samspel att vara stolta över. Dagens liknelser blir Fares som uppvisade Maradona-klass i anfallet, Vincent som låg på Maldini nivå i försvaret (den senare Maldini) och Julius som borde ersatt Oblak igår, då hade Atletico tagit sin titel.