Lördagens andra (borta)match spelades på Bäckagårds IP och för motståndet stod Kvarnby IK. Det brukar vara tuffa matcher lagen emellan och lördagens match var inget undantag. Vi spelade rätt OK fotboll med OK spelbredd och OK spelbarhet. Samtidigt var Kvarnby alltid samlade i försvarsspelet vilket gjorde att vi fick det svårt att komma någon vart. Spelbarheten hade alltså behövt vara ännu bättre men framför allt så var vårt passningstempo allt som oftast alldeles för lågt. Vi gjorde det ganska lätt för motståndarna att komma ner på rätt sida då vi ofta höll i bollen lite för länge.
I mitten av första halvlek utnyttjade Kvarnby ett misstag från oss och satte ledningsmålet. Vi hade fram tills dess ägt bollen mest hela tiden så att ligga under i matchen kändes både lite orättvist men framförallt mycket onödigt. En kort stund senare var det dock vår tur att göra mål och vi gick till halvtidsvila med ett oavgjort resultat.
I halvtid pratade vi om att vi trots allt gjorde det vi skulle göra på ett OK sätt men att vi behövde göra det ännu bättre, vara lite mer på tå, samt göra saker lite snabbare.
Trots det blev den andra halvleken nästan en exakt kopia av den första, med ett undantag: tuffheten. Kvarnby satte nivån tuffhetsmässigt i andra halvleks inledning och vid ett tillfälle hade vi tre stukade spelare som bytte samtidigt. De tog också ledningen med 2-1 och från sidan undrade vi om Lilla Torg nu skulle vika ner sig. Istället tog vi oss i kragen och tuffade till oss vi också. Med detta så började vi också skapa en hel del klara målchanser men oj vad vi missade i klara lägen. Det kändes som om någon hade bestämt att vi inte skulle få med oss ett oavgjort resultat men i den sista övertidssekunden lyckades vi få in ett välförtjänt kvitteringsmål. Det är inte alltid vi kommer tillbaka från målmässigt underläge.
Avslutningen av matchen blev annars lite grinig från den sidan av planen där Kvarnbys föräldrar stod, då de tyckte att vi spelade överdrivet fult i slutet av matchen. Det var några situationer i slutet där deras spelare blev liggande efter närkamper. I början av halvleken var situationen den omvända då våra spelare blev liggande i smärta efter tuffa närkamper. Båda lagen spelade alltså tufft och båda lagen gick ibland över gränsen.
Men om en motspelare blir liggande i smärta efter en närkamp förväntar vi oss att den spelare som varit inblandad i situationer klappar om den spelare som ligger i smärta. Även om man tycker att man inte gjort något fel. Även om motspelaren gjort något fult mot oss tidigare. Vi behandlar alla motståndare på och utanför planen med respekt.
Med detta sagt så var det mycket starkt att komma tillbaka efter målmässigt underläge två gånger om. Extra starkt eftersom vi blev hårt ansatta fysiskt i den andra halvlekens inledning. Om vi bara får upp passningstempot några snäpp, istället för att hålla i bollen för länge eller göra den där extra dragningen, så ser det mycket bra ut.